Lisa

Mitt tillfälliga liv fortsätter som de förut. Antingen jobbar jag eller så umgås jag med mamma. De låter väldigt tragiskt, jag vet, men eftersom jag jobbar hela tiden så orkar jag inte göra mkt på fritiden och när jag orkar göra nått kanske den lusten finns i mig i 5 minuter eller kanske 5 timmar, då är det bra att ha sin kära mor. Om man inser att man inte orkar vara med någon just då är det bara att gå tillbaka till sitt rum igen. Väldigt enkelt.

Men idag blev jag extra glad när jag såg att min (ingifta) farbror skrev till mig på fb. Min faster och han skildes för ett tag sen, och fast jag inte träffade honom så ofta betydde han väldigt mkt för mig. Men eftersom han är ingift, så ligger det i naturen att jag måste vara på min fasters sida i allt detta.

När jag nu läser vad jag har skrivit i detta inlägg känner jag inte igen mig själv. Något har hänt under sommaren hos mig :S

Känns verkligen som jag inte har något liv mer. Antingen jobbar jag eller sover eller så umgås jag och mamma med familjevänner och dricker vin och dansar med dom och de är dom vännerna som har caféet som jag jobbar på. Jag ber om ursäkt till alla mina vänner, att jag inte har varit så rolig den senaste tiden, men jag hoppas de går över när skolan börjar, då jag MÅSTE vara bland er (skoj).
Sen måste vi ut någon gång, och när jag menar vi menar jag Miss Andersson och Miss Malmköping :D VI bestämde ju de någon gång i juni och vi har kommit in i augusti, fy skäms på oss!
Nu ska jag försöka gå från datorn och umgås med mina päron.

Peace.